Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle tjena. Jag har åtminstone icke deruti kunnat
upptäcka något fel, utan tvärtom så många skönheter och en så
utmärkt förtjenst, att jag anser den värd den högsta belöning
sällskapet kan gifva, det är icke blott cless bifall, utan ock
dess tacksamhet.»
Den sist belönade täflingsskriften i vältalighet är: »Ett
par ord om kritiker» af .Livijn. Det skedde i sammankomsten
d. 16/12 1804. Hammarsköld var då præses och hans förtrogne,
vän ensam segervinnare både på vers och prosa.
Huru upplysande det än kunde vara att äfven ur denna
lilla uppsats låta ledamöternas af V. Y. åsigter om kritiken
framskymta, så möta dock härutinnan svårigheter, dels i
utrymmet, dels i vissa skriftens formella brister, men allra mest
i clen sönderrifna urskriften, som på flera ställen företer
luckor.
Författaren anger till en viss grad sin skeptiska
ståndpunkt redan i mottot: Decipiimir specie recti. , De allmänna
principer, som ligga till grund för det hela, äro synbarligen
Thorilds, ett af bevisen för, huru denne, 0111 ock ej nämd,
lefde i detta slägte. Den rätta kritiska förmågan anser förf.
vara sällsynt. Kritiken sjelf är »en strängare räfst af en
skrift, ett utpekande af dess skönheter och fel.» Härvid
föresväfvat* dock förf. Thorilds bekanta grundsats: »ingenting
göres för sina fels skuld, utan för sitt värdes skuld», ty,
menar han, all »partiskhet», vare sig af vänskap eller af
annan orsak, bör bannlysas. Han förordar derför mildhet,
utom mot öfvermoclet och dumheten, som »älska ett stort
spektakel». Kritiken undersöker derjämte, om förf. brutit
mot förnuftet eller den konsts lagar, hvilka här böra tillämpas;
clen är alltså »förnuftets och smakens kriminaldomstol». Förf.
har dock ej velat framställa någon smaklära, endast några
anmärkningar. Vid dessas närmare ingående i enskildheter
tycker man sig märka, att uppsatsen egentligen haft sin
anledning i Y. Y:s egen kritik.
Præses, som redogör för skriftens hufvudinnehåll, gillar
i allmänhet cless grundsatser, men har dock ett och annat att
anmärka, som hör till vår följande afdelning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
