Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
Yersifikationen bör vara lätt och flytande. Orden böra
till det närmaste få behålla sin vanliga accent, och rimmen,
så snart sådana nyttjas, böra ega den möjligast största
fullkomlighet.
2) i Prosa:
Planen bör vara klar, tydlig och sammanhängande.
Hufvudsatsen bör vara tillräekligen utvecklad och förklarad
och dess sanning eller falskhet genom tydliga, sanna och
öfvertygande skäl bevisad.
Ar afhandlingen filosofisk, hör den Styl, som bör nyttjas,
till det slag, som latinarne kallade Tenue dicendi genus. Dess
förnämsta egenskaper äro riktighet eller noga bestämda ords
grammatikalisk^ öfverensstämmelse; tydlighet och precision eller
undvikandet af obestämdhet i uttrycken, af all utsväfvande
vidlyftighet. Den förkastar oj alla bilder, men de böra vara
enkla, naturliga, icke förråda någon konst och slutligen ganska
sparsamt nyttjas. Alla sådana, som väcka passionerna, böra
aldeles förkastas, ty deras rörelser hindra alltid förnuftets
stilla undersökning.
St ylens yttre form eller Dietionen bör vara lätt, flytande
och välljudande. Perioderna böra hvarken vara för långa
eller för korta, aldrig genom täta och vidlyftiga parenteser
brutna.» —
Då Hammarsköld, efter månaders frånvaro på Tuna,
plötsligen i Nov. 1804 återkommer till Upsala, väljes han
ånyo till præses för sammankomsten d. 16/rr Det var nu
Livijn ensam var pristagare både på vers och prosa, det förra
genom öfversättning af Pfeffels fabel -»Åsnans lycka», det
senare genom uppsatsen om »Kritiker». Men innan
Hammarsköld föredrager resultatet af sin granskning, anser han sig
äfven här böra, i afseende på öfversättningen, antyda de
åsigter, som bestämt hans uppfattning och omdöme.
dI kännen, 31. H., — yttrar han — den olikhet, som
karakteriserar den nyare och äldre poesien. Då den senare
är mera plastisk, är den förra åter musikalisk och sentimental.
De gamles ögonmärke var det sköna, det som väckte lugn
och idéer, de nyares äter det som alstrar rörelse och känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
