Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
1804.
Förr Ætnas sprutningar i bröstet jag trott finna,
Nu offereld jag ser från lugna altar brinna;
Förr furien med sin dolk till bragder eggat mig,
Nu önskar jag mig blott en vän, som liknar dig.
m. m.
(l)enno vän är Lorenzo. Men lian önskar ock en hydda och en niaka,
öm och älskande som Natalie. Då glömmer han tronernas glans, Bruti
stal och Robespierres namn, och ler åt krigaren, som härjar jorden. Han
vill glömma och bli glömd, men säll.)
Den poetiska andan öfverfaller mig sällan och allra minst
i bref. Nu stal den sig på mig. Poesien är känslans språk.
Jag känner clet nu först. Det är ej jag, som talar, det är
Wilhelm Meisters ande, som Goethe gjutit i min själ.
Jag har läst denna förträffliga roman och jag tror på
Schlegel, clå ban kunde så starkt känna dess skönheter, att
han vågade säga: adertonde århundradet har frambragt två ting,
som skola, föra det till efterverlden: franska revolutionen och
Wilhelm Meister.
Meister hade en stor själ. Jag hade föresatt mig att
öfversätta honom och redan hunnit 80 sidor, då jag måste
afbryta, emedan jag ej fick förläggare. Det blef mig ock
bekant, att han redan varit öfversatt af en ganska
skicklig-hand, mon att man ej heller dä kunde fa den förlagd. Det
är så mycket om teatern, sä mycket filosofi och få händelser.
Nej, röfvare-, och spökromaner, Lafontänsk hvitgröt,
Ivotze-biieisk hopröring smaka svenska- gommar. Lasset eueh wohl
bekommen, meine wahren Landsloute, säger jag, när Goethe
ej kan få afsättning. «
Omtala ej denna min öfversättningsplan för någon.
Huruvida jag lyckats, far du se af några versbitar. Äro cle
träffade, sä måste äfven clet andra vara clet. Kanske var det
ock bättre för mig, att ingenting blef af. Jag har senterat
Goethe och det är nog.
Du bad mig, att jag på din Majvisa skulle visa min
kritiska förmåga. Jag har ej visan nu till hands, men hvad jag
vill minnas är, att rimmet mot kyssarne ej svarar, att idén
om foglar etc. är ganska gammal, uttryckt på ett alltför platt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
