Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Den hjärtliga brytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Parishumorn genast kallade Den hjärtliga
brytningen, avrundades det hela med ett trist
te hos Millerand, därpå tog Bonar Law farväl
och for sin väg från en situation, som han inte
kunde behärska. Inte underligt att han måste
bli bet. Poincaré var så klar över vad han ville
och så rädd att trassla till linjerna, att han inte
ens ville ta upp det engelska förslaget till
reparationsfrågans lösning som underhandlingsbas. Det
tyska ska vi inte tala om, det lämnades inte ens
fram. Efter att Bonar Laws förslag blivit
förkastat första dagen, tog han det tillbaka och
gjorde några ändringar däri. Då han lämnade
det till Poincaré nästa dag, bläddrade denne
stående igenom det, hette det i pressen. Han
vågade inte sätta sig ner och läsa igenom det
ordentligt, för då skulle det ha sett ut, som om
han ville ta upp det till behandling!
England hade dragit sig ur spelet. Frankrike
var ansikte mot ansikte med Tyskland.
Nu kommer vi, sade det till Tyskland. Men i
Tyskland hette det, man och man emellan: Ich
hab das Gefühl, sie kommen nicht.
Och de kommo likaväl.
Några dar senare kom en annan engelsman
i stället för Bonar Law i en annan mission, kom
oanmäld och okänd. Inga officiella personer,
inga journalister och fotografer på perrongen.
Men det var ju också helt naturligt ty han hade
kommit för att söka det okända Frankrike, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
