Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Den hjärtliga brytningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
att söka människor av sin egen tro, människor
som voro villiga att lyssna till ungefär samma
förkunnelse, som den som engång fördes av
hantverkare, judar och frigivna in till- världens
huvudstad, Rom.
På förslaget: följ med och se vad som händer,
svarade jag förstås gärna ja. Och så blev jag i
tillfälle att se fransk och engelsk mentalitet i
belysning av det mänskliga samvetets uråldriga
men aldrig föråldrade problem.
Det var visserligen en underlig tid att komma
och föra talan för kärleken och förkunna den som
den enda världsövervinnande makten. Många
tyckte det lät så tokigt, så de måste lyssna bara
för det. Ty det var ju sant, att aldrig hade det
underhandlats mellan folk och klasser med mindre
kärlek, med mera misstro och överallt: i Angöra,
i Lausanne, i Paris låg våld och lurade bakom
orden. I Ruhr hade det skjutit ordet åt sidan
och trätt fram självt utan vidare.
Inte heller var det särskilt lätt eller tacknämligt
att komma från England till Frankrike och
förkunna eviga sanningar. Jag minns, att efter ett
möte vi haft, sade ordföranden något som gick
ut på, att man kan väl förkunna kärlek,
när man bor på en ö, det vill säga, när man
icke har landgräns med Tyskland. Det var ungefär
den salongsmässiga pacifismens ståndpunkt.
Och överhuvudtaget, vare sig man kom från
ö eller fastland, vilken svårighet att ta eviga
san-3. — Wägner, Frän Seine, Rhen och Ruhr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
