Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Om hjärtat och de tusen farorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51.
som är koppärrig av granathål och som ännu
gömmer oexploderade minor och projektiler. Jag
har också sett fält, som bragts under odling igen,
där kalkstrimmornas vita ärr, skimrande genom
grönskan, visa var skyttegravlinjerna gått. Jag
har sett de nya husen bland ruinerna, oftast
fattigare och fulare än de gamla, jag har sett det
nya livets svaga, ansträngda pulsslag. Efter detta
förstår jag äntligen, vad det är jag rör mig ibland,
förstår de oändliga ansträngningarna att komma
över det som varit, rensa bort ruiner ocli
oexploderade granater, skotta igen gravar, bygga nytt.
Kom ihåg, att det är till dessa ansträngda hjärtan
ni talar om kärlek.
Kan ni, som i kärleken finner en så enkel
lösning på livets förvirrade problem, säga mig, hur
den, som lidit, skall befrias från det yttermera
lidandet att hata? Kan ni förklara för mig hur
man bryter hatets förtrollning och förbannelse?
Är det inte ohyggligt att fransmännen, som så
avskytt och utropat tyskarnas framfart, nu skola
tvingas in i Tyskland med fickorna fulla av tyska
proklamationer från ockupationen av
Nordfrank-rike? Det blir väl inte mindre ohyggligt därför,
att de inte ha en aning om att de äro besatta
av tyskarna, som de förakta som ett mjukt folk,
vilket kan formas till vilket som helst beläte under
en härskares hårda fingrar.
Var finns det en väg ut ur förtrollningen för
dessa båda folk?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
