Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Om hjärtat och de tusen farorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Ja, att förlåta, men att förlåta det är ingen
viljeakt, det är en gåva.
Nu skall jag berätta er en historia, som hände
för några år sen, mittunder kriget. Medan ni
talade i dag kom jag tillbaka till den.
På de tysta invändningarnas bro?
Ja, men jag anser att ni bör följa mig ut på
den och lyssna till
HISTORIEN OM DET KRÄNKTA HJÄRTAT.
I en skolsal, som var nödtorftigt omgjord till
sjukrum, lågo några stycken sårade officerare.
De hade kommit rätt så vanvårdade från
etappsjukhusen efter en offensiv, som ansträngt
sani-tetsväsendet över hövan. De hade ofta plågor, de
voro nervösa och retliga. Ä detta provisoriska
sjukhus arbetade en gymnast, soin kommit från
ett av de neutrala länderna. Hon var mycket
skicklig i sitt yrke, och hennes händer voro starka
och förfarna i sitt verk.
Men hon hade ett fel. För var gång hon kom
in i sjuksalen för att behandla de sårade, läxade
hon samtidigt upp dem för de orättfärdigheter
och grymheter som deras land och deras lands
allierade begingo. Och så voro de varje gång
skuld till kriget, där fanns icke tvekan eller
skugga eller förmildrande omständigheter. Dessa
män uthärdade icke att höra denna neutrala och
oväldiga uppfattning om sitt land. Det var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
