Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kvinnorna - VII. Repan i bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
VII.
Repan i bordet.
Kort därpå var jag på besök i ett annat tyskt
hem, i en annan stad, även det ett burget hem
men mycket mera levande. Det var förlovning i
luften, egentligen var stämningen ganska munter,
men munter på ett särskilt bistert sätt. Som flera
herrar voro närvarande, berättades många
anekdoter, gamla och nya. Jag anför en av de mera
tidsenliga. Den handlar om en gammal man, en
eländig gammal man, som en kväll i skymningen
strävade ut från staden i riktning mot
kyrkogården. Några vandrare, som tyckte, att han såg
ut som ett lik, frågade honom, varför han var
ute och gick i sin stora skröplighet. Han svarade:
— Jag är död och på väg ut till min grav. Jag
har bara sjätte klassens begravning, och i den
ingår inte för liket att få åka ut i vagn.
Vi sutto länge kring matsalsbordet, ännu sedan
kaffekannan var tom och underhöllo oss på detta
sätt, talande om allting utom om det vi tänkte
på. Den aktuella politiken trängde sig fram då
och då, men motades tillbaka med en vits.
Emellertid, sedan jag tagit avsked av familjen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
