Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kvinnorna - VII. Repan i bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
förde mig värdinnan avsides. Det var något hon
ville tala med mig om, något, som tryckte henne.
Bland damerna av någon ställning i denna
stad, var hon säkert den mest energiska ^ och
den mest frikostiga, när det gällde att offra
tid och möda. Hon var en av de
vänligaste och mest hjärtegoda och därför mest
intagande kvinnor jag någonsin mött. Det var
därför inte alls att undra på, att hon var
överhopad av sociala plikter, av hjälpsökande av olika
slag. Det föll också på hennes lott att ta emot
utlänningar och sammanföra dem med sådana av
stadens damer, som hade något märkligt att
förtälja om sina öden under främmande ockupation.
De sällskapliga plikterna ha numera tagit denna
form i dessa trakter för damer med
representativa möjligheter, och det är sannerligen inte att
undra på, om uppgiften är dem något främmande.
Att lära sig göra les honneurs vid sådana
bjudningar ingick inte i den unga familjeflickans
uppfostran.
Nyligen hade min värdinna anordnat en sådan
sammankomst till ära för ett par mycket kända
engelska damer. Hon berättade för mig nu hur
den förlupit. De närvarande hade i olika
variationer burit fram en tysk husmors stora och
små lidanden, såsom de ofta gjort det förr.
— Nå, och vad hade engelskorna sagt?
— Ja, de hade sagt: Is th at so? Men vad
kunde man mera begära? Min värdinna hade haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
