Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pfalzresan - Ramen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
blåst, det var stora arbetsåkdon, dragna av hästar,
små kärror och cyklar.
En ström av ansikten svepte förbi oss, otaliga
ögon mötte en sekund våra; vem är du, vem är
jag, varför mötas vi här? Över varje ansikte låg
trötthet och ett samlat tålamod, ett nästan
upprörande tålamod, inbränt under många år.
Strax därefter foro vi över en järnvägsbro och
sågo stadens stora öde bangård med rader av
sovande vagnar, dessa som skulle ha fört
arbetarna vi nyss mötte till deras hem. Dess ödslighet
minskades icke, snarare ökades därigenom, att ett
ensligt lokomotiv, pip, pip, for omkring på
skenorna, som om det sökte något det tappat, kanske
sitt tåg. Uniformerade franska järnvägsmän
hjälpte det att söka.
Detta var ramen kring vår dag; arbetshären
som stretade in till fabrikerna och ut från dem,
undergivet finnande sig i att stiga tidjgare upp
och komma senare hem, att fara i regn och blåst
på öppna fordon, skjutsade hit och dit, under krig,
under fred, under nytt krig igen av avlägsna och
tillfälliga herrars politiska kombinationer, deras
högmod, fåfänga och misstag.
Men inom denna mörka och tunga ram rymdes
en omväxlande och färgrik tavla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
