Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Rhen och Main
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en tidig vintermorgon i slutet av år
1922.
Närmast jordytan var luften bemängd med ett
silvergrått stoff, men därovan anade man rena
luftlager och klara solen.
Jag satt ensam i en kupé och såg ut över
Rhen, som med strida vågor ilade norrut mellan
bruna stränder. Allteftersom solen trängde
igenom, blev flodens yta alltmera levande och
skimrande, och en reflex av denna naturens
förvandling nådde även mig.
Om solen skiner tillräckligt länge över en sten,
som ligger på isen, kan den lyckas att smälta,
icke stenen men isen, så att stenen sjunker i
djupet. Det föreföll migt, som om detta var vad
som skedde med mig just då. En tyngd som legat
över mig, bröt igenom och sjönk ner på hjärtats
botten. Så fick hjärtat åter en klar och blank
yta att spegla solen.
Nu skedde något. Rhen fick syn på Main, Main
fick syn på Rhen, och de skyndade med snabba
vågor mot varandra. *
Emedan ensam i kupén roade jag mig med
det oskyldiga nöjet att tänka att jag |denna tidiga
morgon var den enda att bevittna ett blygsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
