Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Delen - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kr. f. anförda af Drusus, Augusti styfson, lycka-
des att kufva ett folk, der männerna hellre offrade
sig åt döden än träldomen (devota morti pectora li-
beras sjunger om dein Horatius), och mödrarna mot
fiendens spjut slungade sina barn, hellre än att se
dem lefva ofria, funno de här före sig ett språk,
af hvilket deras eget fordom tagit intryck, och på
hvilket detta nu i sin ordning fick tid att verka till-
baka under de mer än fyrahundra år, som romer-
ska herraväldet öfver Rhetien fortfor. Att i det nya
tungomål, som genom amalgamering af segrarnes och
de besegrades efterhand nu uppkom, också äldre be-
ståndsdelar, än de etruskiska, till någon del ingått,
är, äfven om de numera synas utplånade, så mycket
mer att förmoda, som rheterna ej varit landets ur-
innevånare och, af sin fordna konflikt med dessa —
de må nu hetat Lepontier eller Taurisker — sanno-
likt ej kunnat undgå att behålla märken i sitt språk.
Förvildats hade tvifvelsutan delta äfven genom öds-
ligheten och den hårda naturen i dessa afskiljda
snöberg, och lifligt påminnes man ännu i dag hos
rhetoromanerna om den skildring, som Livius gör
af deras förfäder: loca ipsa eos efferarunt, ne quid
ex antiquo praeter sonum linquas, nec eum incor-
ruptum retinerent (V. 35).
Det rlietoromanska språket, sådant det i vår
tid qvarlefver och ännu talas af minst 50,000 men-
niskor (af hvilka 10,000 utom Graubiindcn) delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
