Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
tänkte med sorg och själfförebråelse på sin
hustrus, sin innerligt älskade Mariannes, och
sin sons framtid, och han tänkte med fruktan
och grämelse på Höögsborgs öde. Hvad skulle
han icke velat gifva till, om det varit
fideikommiss! Men den tiden var längesedan förbi,
då man hade rätt att stifta sådana. Han
skulle velat gråta blodstårar, när han tänkte
därpå.
I sådana svårmodets bittra stunder fanns
det blott en sång för hans öra, som kunde
vagga hans sinne till ro och skänka hans
bedröfvade hjärta tröst — det var tanken på att
Gösta, hans son, en gång skulle göra ett rikt
gifte. Då ändtligen skulle han kunna få
samvetsro, då ändtligen skulle han med
högburet hufvud kunna gå uppför de vackra
trapporna, förbi porträttet af herr Ulf som
pilgrim, det som störde kvinnornas ro, uppför
nästa trappa in i riddarsalen, rättfram till herr
Ulf Benktssons ryttarporträtt, som så ofta
förefallit honom, som ville det jaga förbi honom,
ej kännas vid honom — där skulle han tala
till den ädle herren, bedja honom hålla iri sin
häst och höra på honom. »Har jag inte väl
vårdat Edert arf, det stolta HöögsborgPt skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
