Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 17
han säga. »Skänk mig nu Eder välsignelse och
bed för mig, att jag måtte få dö i fridl»
Så hade han drömt och åter drömt
alltsedan han kommit underfund med, att af
kapitalet skulle snart intet återstå. Och för hvarje
gång bragte honom denna berusande dröm
ånyo en tids sorglös ro.
I dag sken solen både utom och inom baron
de la Roche, där han satt vid sin hustrus sida.
Det var trettionde årsdagen af deras bröllop.
Han hade lagt sin venstra arm om hennes axel
och lutade sitt hufvud mot hennes, medan han
strök hennes hand, som han lagt på sitt knä.
»Ser du, Marianne, se», sade han och
pekade på slottet, »är det inte praktfullt, just
som ett féslott nu, när solen spelar på
rutorna?»
»Jo, det är vackert, det måste jag erkänna»,
svarade hon lugnt.
»Om jag begriper, att du aldrig låter
riktigt förtjust, aldrig riktigt hänförd, när du
ser på slottet... för mig är det bedårande
vackert!»
»Ja, jag vet det, men för mig är Gösta bra
mycket vackrare», sade hon skrattande.
»Aha, det är där skon klämmer... du vill
Märta Bolie. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
