Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
ken undfallit henne, och dock hade hon tusen
gånger önskat, att slottet varit mindre
fulländadt och hon i stället fått de stora summorna
att hjälpa fattiga och olyckliga med. När det
gällde att göra godt, förslog hvarken hundratal
eller tusental — det var som om de sjunkit i
sjön midt för hennes ögon och bara ropat efter
mera.
Det ryckte till i baron, som om man stuckit
o
i en känslig nerv. — Ah, hon anade inte hon!
Inte heller kunde han säga henne något, ty
det var nu en gång så, att allt delade hän
med henne, utom sina affärer och
afifärsbe-kymmer. Han hade trott, att inte sådant
passade för fruntimmer, emedan de dels äro för
blödiga och rädda af sig, dels se för mycket
i smått. Om inte debet och kredit ginge ihop
för hvarenda dag i året, blefve de säkert
hjärtängsliga.
När baron ingenting svarade, tillade
friherrinnan :
»Din son måtte väl vara dig lika kär som
ditt slott!»
Hon tyckte verkligen, att han var orimlig.
Hvad var nu detta för en besynnerlig
motsägelse i hans frikostiga natur, han som skänkte
bort så mycket och brukade säga: »hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
