Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 21
»Och det kan du fråga!» Friherrinnan slog
ihop händerna och tittade segergladt på sin
man — det var så ofta hon var den första att
göra allehanda upptäckter. »Ser du inte, att
han och Sigrid hålla af hvarandra?»
Baron blef med ens allvarsam, steg upp och
rätade på sig. »Nej, det har jag visst inte märkt.
Sigrid och han äro ju barndomsvänner och
kusiner, de kunna vara förtroliga ändå.» Rösten
nästan stockade sig i halsen.
»Nej du, på verklig kärlek misstar jag mig
inte», sade friherrinnan och ruskade långsamt
och öfvertygande på hufvudet.
»Gösta har ju ingenting att försörja en
hustru med, hvad förslår en liten löjtnantslön?
Sigrid hvarken har eller far någonting... tacka
Gud, Rosenörn har kunnat ge sin stora
barnskara en bildad uppfostran! Kärlek är inte
något som duger att äta, det måtte du väl
veta!» Orden kommo i brådstörtad fart och
läto smått ettriga och vresiga.
»Nå, men skulle inte du kunna afstå en sä
pass stor årlig summa åt honom, att han
kunde lefva gift? — Hvad vore ändå det mot hvad
du lagt ned på slottet», sade hon efter en
stund, dröjande, försiktigt, halft motvilligt.
Det var första gången ett ord om den sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
