Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 2J
liga förening med henne. Gammalt adelsblod
behöfver så väl friskas upp, tänkte hon. Ja,
Sigrid var i ett som annat en sonhustru efter
hennes sinne, utrustad med just de tre
egenskaper hon mest värderade hos en kvinna —
hon var trofast, ömhjärtad och arbetsam och
därtill så vacker, så riktigt vacker, för hvilket
friherrinnan hade skarpt öga, hon som själf
tillhörde en för sin skönhet beryktad släkt.
Gösta satte fram en stol. »Vill du inte sitta
och hvila dig litet, Sigrid?»
Sigrid böjde nacken bakåt, ruskade sin väta
man, skrattade och svarade: »Nej tack, jag
måste skynda mig och kläda mig till
middagen», och med några långa skutt uppför den
låga trappan var hon inne genom porten.
Gösta slog sig ned hos föräldrarne. Länge
satt han tyst och rufvade öfver huru han skulle
våga sig fram med det förslag, han just nyss
hittat på. Med några hostningar tog han mod
till sig och började:
»Medan jag väntade på Sigrid utanför
badhuset, tänkte jag på, att mamma kanske skulle
kunna öfvertala henne att stanna några dagar
till... hon behöfver så väl hvila sig, jag tror, att
hon har det ganska ansträngande hemma... och
det är ju inte mer än fjorton dagar, hon varit här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
