Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Också Gösta var ovanligt vacker, lång och
välväxt — kanske ännu något gänglig — hade
blå ögon och mörkt hår, samt stora, mjuka
mustacher, hvilkas spetsar gjorde en lätt och
graciös böjning uppåt. Han var ej utan ett
visst släkttycke med Sigrid, men det fanns hos
honom en nyans af vekhet, som saknades hos
henne. Han var mildare och smidigare i sitt
väsen än hon, behagfullare och mjukare i sina
rörelser, mer uppmärksam och tillmötesgående
i sitt sätt.
Med rätta hade det blifvit sagdt om honom,
att han från hufvud till fotabjäll gjorde intryck
af den fulländade gentlemannen. Detta visste
friherrinnan, och det gladde henne, att hon
därvidlag åtminstone inte behöfde vara på vakt
mot sin moderliga svaghet att se honom i för
ljus dager.
På hela hans utseende, från de
muskelfattiga armarne och benen till den blåhvita
handen med de långa, smala, blodlösa fingrarne,
och de genomskinliga, utsökt väl vårdade,
rosenröda naglarne, syntes det, att han var
utgången af en gammal adelssläkt.
Hos Sigrid märktes däremot genast spår af
raceblandning, hvilket ökade den
tillfredsställelse hvarmed friherrinnan motsåg sin sons möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
