Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 29
Baron reste sig hastigt och kastade en
oroligt forskande blick på sonen. »Nå, hvad är
det?» frågade han kort, nästan barskt.
»Jag ville fråga, om pappa tillåter, att jag
förlofvar mig med Sigrid?» En lätt rodnad
flög öfver de bleka kinderna. Jag vet ju, att
hon har ingenting och jag har ingenting, så
allt beror på, om pappa vill lofva oss
underhåll.»
»Vet du så säkert, att hon vill ha dig då ...
har du kanske redan talat vid henne om saken,
mig oåtspord?» frågade baron sträft och
rynkade de buskiga ögonbrynen.
»Nej, naturligtvis icke, men jag har många
skäl att tro, att hon håller af mig.»
Baron satt tyst en stund. Andetagen voro
korta och hastiga — han blef het och febril.
»Jag vill inte, att du skall binda dig, utan att ha
pröfvat dina känslor... du är också för ung,
du har nätt och jämt trampat ut barnskorna.»
Han gungade nervöst det ena benet öfver det
andra.
Gösta hade blifvit intensivt blek. De tunna
läpparne darrade och öppnade sig liksom för
att tala, men slöto sig igen. Man kunde se den
sårade stoltheten jäsa inom honom, men han
teg, molteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
