Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR 33
fyra man hand en liten festmiddag. Gösta
föreslog i varma ordalag sina föräldrars skål och
slutade med att säga:
»Af allt godt, jag fått af Er, värderar jag
ingenting högre, än minnet af er inbördes
kärlek ... den skall lysa som en stjärna för mig
och leda mig den väg jag har att gå.
Öfver Ert äktenskap har riddar Ulf minsann inte
suckat,» sade han med en smula ironi i
tonfallet — han trodde nämligen icke pä några
andeuppenbarelser, hade aldrig hört eller sett
några. »Och jag hoppas, att han inte heller
för min skull nånsin skall behöfva hvarken sucka
eller höja sin staf.»
»Nej, min gosse, det är jag viss om»,
svarade hans mor och klingade med honom.
Fadern höjde sitt glas, men satte ned det
igen — han brast i gråt.
Friherrinnan blef först hett bestört – aldrig
förr hade hon sett sin man så, men säkert
blef han rörd af Göstas och Sigrids lycka, som
nu just stod i sin första, sin skäraste
knoppning — han mindes väl sin egen tid. Och nu
var han gammal, han hade ju just i dag talat
om, att han kände sig .så.
»Käre, käre Edvard,» hviskade hon i hans
öra med armen om hans hals, »Gud välsigne
Märta Bolie, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
