Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
han tog hennes hand, såg på henne med på
en gång vördnad och hängifvenhet, böjde sig
ned och kysste den. Nu, då han hade sin fars
löfte att om ett år fa fästa Sigrid vid sig, kände
han en viss rätt att visa henne sina känslor.
Det föll henne icke in att draga tillbaka sin
hand, icke heller att säga ett ord. Det var
som en högtidlig akt. Ett osynligt, heligt band
hade blifvit knutet mellan dem. Hon kände
det, som hade han satt en ring på hennes hand
med sitt namn uti.
Att hon tillhörde honom för lifvet, det visste
hon, när hon ögonblicket därefter trädde in i
salen med en drottnings hållning.
Friherrinnan såg genast något nytt i Sigrids
utseende och hon tänkte, att säkert hade de
unga nu kommit öfverens för framtiden, ty det
var ju lyckans gloria, som strålade kring
hennes ansikte, visshetens klarhet, som hvilade
öfver hennes panna! Denna tanke kom
friherrinnans hjärta att svälla af fröjd. Hennes
blickar föllo så gärna på Gösta och Sigrid. —
Voro de inte för söta och passade de inte för
hvarandra kanske? Hön lade inte märke till
skuggorna på sin mans ansikte, upptagen som
hon var med de unga.
Med anledning af bröllopsdagen åto de på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
