Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 3/
knackade hon tre gängor under bordet och sade
»unberufen» eller »peppar, peppar» o. s. v.
Vid alla tillfällen var det något som skulle
iakttagas, hvilket ofta föranledde muntert skämt
af hennes man och son, som voro uppfödda i
det mera prosaiska Upland. Vidskepelsen kan
nog finnas äfven hos slättbon — hans fantasi
kan också någon gång haka sig fast vid en
eller annan, helst qvasi historisk, traditionel
öfvertro och där borra sig djupt ned, ja sitta
fast, som vore den nitad på andra sidan
jorden. Men den är icke, som bärgsbons och
skogsbons, tillhands jämt. Den har ej desses
fallenhet, att beständigt, vid hvarje tillfälle, resa
sig och är ej lika uppfinningsrik, lika rörlig
och fyndig. Icke heller är den på samma sätt
som desses förbunden med naturen, inflätad i
allt som omger den, utan nöjer sig med
enstaka föremål och håller sig helst inom
husknutarne.
När Gösta slutat spela gick han strax fram
till sin mor, böjde sig öfver henne, med
händerna stödda på hennes axlar. »Hur är det
lilla mutter, hvad är det som fattas?» Han
kände en sådan lust att smitta henne med sin
glädje, sin lycka. »Om ett år», hade det nu
ideligen ringt för hans öron alltsedan middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
