Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR UI/F SUCKAR. 41
»Ar det kroppen eller själen som lider?»
»Båda, mest själen... men jag känner mig
också kroppsligt illamående, har tryckning
öfver bröstet, saknar aptit, och har en kväljande
förnimmelse.»
»Så underligt!» Sigrid tog hennes hand.
»Hvad du är kall, kära min faster.. . får jag
gnida dina händer?» Hon gned dem i sina
varma händer, höll dem mot sina röda kinder
och pysslade med dem, som om de varit små
sjuka barn. Men varma blefvo de dock icke.
När friherrinnan tyckte tiden inne, att
hennes man skulle kunna komma hem, gick hon
ut i »oasen» att invänta honom.
Gösta svepte en tjock filt kring hennes ben
och en varm sjal kring hennes axlar. »Seså.
nu kan mamma då inte förkyla sig, den
olyckan blir det åtminstone inte.»
»Vill ni inte gå in och sjunga en duett för
mig under tiden... det klingar så bra hitut mot
slottsmuren!» Hon ville helst vara ensam.
Deras välmenta, kelande joller tröttade henne,
och så ville hon ostörd hålla utkik bortåt
vägen, som skymtade fram endast en kort bit
emellan träddunsrarne.
Gösta och Sigrid gingo in till pianot, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
