Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
ännu, gladt svingande sin hatt i luften, seende
efter vagnen för att möjligen ännu en gång
uppfånga en aflägsen hälsning från Sigrid, utan
att veta, utan att känna skuggan af en aning,
om att han skulle mista henne, att han sett
henne för sista gången!
Hennes tankar kretsade nu endast kring de
unga. Sigrid var det, hennes sons älskliga,
vackra brud — det var för mycket, för mycket!
Med ögonlocken hårdt pressade mot ögonen
satt hon och vaggade kroppen fram och åter
till båda sidor, oroligt vridande de
sammanknäppta händerna mot hvarandra i knäet.
Hon spratt till. »Marianne» hade det
ropat. Det gick en iskall kåre öfver ryggen
på henne.
Som en pil var hon inne genom dörren och
stod vid sin mans bädd med handen på hans
puls. Han låg med slutna ögon i brinnande
feber och yrsel.
Bud sändes genast efter doktorn, som fann
tillståndet betänkligt.
Friherrinnan vek knappt frän sjuksängen.
Natt och dag vakade hon utan tanke på hvila.
Som för lifvet kämpade hon emot hvarje
ansats till trötthet, tills hon en natt säg »hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
