Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
När boet var utredt, hade utredningsmannen
meddelat Gösta, att affärerna voro ytterst
dåliga. Skulderna voro ofantliga, fordringarna
ovissa, och han såg ingen dager, till att
Höögs-borg skulle kunna behållas året ut ens, med
mindre man kunde skaffa minst ett par hundra
tusen inom första året. Hur det sedan skulle
kunna hållas uppe, det fick framtiden visa.
Sålde man det nu, skulle det knappt täcka
skulderna, af hvilka en ganska stor del voro
sväfvande. Ställningen var med ett ord hopplös.
Gösta bad honom att icke tala vid
friherrinnan om saken — hon tålde icke vid fler
bekymmer — och lofvade att snart fatta bestämmelse
om hvad som borde ske.
Denna oväntade underrättelse hade i hög
grad upprört Gösta, men hans bemödanden att
icke låta den för honom främmande mannen
märka något lyckades så väl, att denne
förvånade sig öfver och beundrade baron, som
redan vid så unga år kunde vara i besittning
af ett så kallblodigt lugn.
Ännu flera timmar därefter var allt ett enda
kaos i Göstas hjärna. För att lugna sig och
samla sina tankar gick han ut i parken, långt
bort till en udde, där han och Sigrid brukat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
