Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 49
lindrande öfver den bittra sorgen som daggen
öfver törstande blommor. Hon sjönk ned på
sina knän, och med klockornas klingande
vågor i rymden steg hennes första bön sedan
det svåra slaget, upp till hennes gud, till
honom, som skänker tröst, till honom, hos
hvilken den käre anden nu hvilade i salig ro.
På hemvägen från kyrkogården hade Gösta
med oro undrat i hvad sinnestillstånd han skulle
finna sin mor. Hon syntes inte i fönstret. Men
i slottsporten stod hon honom till mötes.
»Välkommen hem, Gösta,» sade hon. Rösten
var lugn och behärskad. De förr så liffulla
dragen hade stelnat. Det låg nästan något af
dödens ro öfver henne, där hon stod i sin djupa
sorgdräkt med hvitt, fotsidt förkläde, hvit
snibbkrage och kras på den svarta klädningen. Den
hvita, veckade enkemössan satt som en krans
på det vackra hufvudet.
Gösta glömde aldrig den synen och hur för- •
underligt det var, att hon inom ett par
timmar blifvit sig lik igen, endast vackrare, mer
imponerande än han förr sett henne.
Märta Bolie.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
