Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
55
skulle dä kunna hjälpa henne att glömma
honom, eller hon skulle tro hans sinne ytligt,
hans hjärta flyktigt och finna honom ovärdig
sin kärlek. Aldrig heller skulle hans mor fä
veta skälet till hans handling! Hans enda tröst
var, att han var ensam i detta. Det skulle
förbli hans lifs innersta hemlighet.
Han skulle göra hvad plikten kräfde. Sitt
löfte till sin far skulle han hålla, skulle
glömma sig själf, begrafva sig själf i ett godt
samvetes graf, den grafven kunde vara så god
som en annan.
Det hade blifvit höst. Gösta skulle följande
dag resa till Stockholm och åter träda i
tjänstgöring.
Han hade gått ut i parken för att taga ett
sista farväl af sommaren med alla dess ljufva
minnen, som i dag skulle begrafvas för att
aldrig mer uppstå.
Pä Sigrids sten hade han satt sig. Därifrån
ville han ännu en gäng höra naturen tala. Där
ville han ännu en giing utgjuta sin smärta. I
morgon skulle den stenen rullas utfor
bärghäl-len ned i sjön, där det var bråddjupt, det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
