Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 57
nen min!» Och så flög hon raka vägen. Hon
visste, hvad ingen visste, därför såg hon så
viktig och beskäftig ut.
Några blommor, som stått emot den första
lilla frossbrytningen, den första påminnelsen
om döden, utan att skifta färg, stucko modigt
fram sina hufvud. Millefolieblomman såg med
medlidande ned pä den lilla blåklockan, som
ville hon säga: »lilla blåklocka ring, ring, i
morgon har din klocka smält!» Blåklockan
nickade helt lätt.
Klöfverblomman satte sin röda hufvudknopp
rätt i vädret, förmäten öfver att vara nyttigare
än de andra blommorna och tyckte, att den
långa millefolien gjorde klokast i att skynda
sig och sprida sin bäska doft, i morgon redan
var den kanske bara en svart sticka!
Miilefolien blef förnärmad och mörk i
ansiktet — hon ansåg det vara för mer att vara
nyttig för människor än för djur.
En liten rönn, fyllig och trind och stolt
öfver sina många bär, hånade näsvist den gröna
pyramidpoppeln, som stod hög och rak och
oföränderlig som en hofman, för att han hade
så litet färg och ingen frukt.
Poppeln menade, att rönnen förstod inte hvad
som var fint. Att bära frukt är simpelt. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
