Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
föraktade rönnens bondgranna prakt och dess
usla saft, som lämnade en bitter smak i
munnen. Det fanns j*u ingen noblesse i den — den
kunde inte ens se ned på folket!! Snart blir
den krokig och skröplig också, medan poppeln
skulle veta att hålla sig stram i alla tider och
alla skiften.
Men rönnen dristade sig att likna poppeln
vid en sopkvast.
Gösta såg missnöjdt på dem och vände sig
bort mot den fina, jungfruliga hängbjörken,
som vajade med sina långa, skira slöjor af
solljus. Hon berättade sina hemligheter om
två namn i den hvita stammen, om dans och
lek i midsommartid, när lyckan oeh skönheten
i naturen narra den gamla regelräta solen att
dröja kvar hos dem långt inpå natten. De
skämta och le under sång och ras, tills hon
rent glömmer tiden och knappt har ett par
fattiga timmar kvar att gå ned och hvila pä,
innan hon måste upp igen till dagens hetta
och tunga. Det är en sådan fröjd att sitta
och se ned på det unga lifvet och känna
björklöfvets doft och lyssna till allt, som hviskas i
den ljumma sommarnatten!
En liten fågel på björkens gren ropade »visst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
