Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
hans närvaro. . . hvarför skulle vi dä frukta
andra goda andar?» Hon var inte det minsta
rädd.
Det var också så kärt att från morgon till
kväll alltemellanåt kunna titta bortåt grafven
genom fönstret åt sjön till, där hon helst satt.
Under eftersommaren och hösten hade hon
flera gånger, just som hon drog upp gardinen
på morgonen, sett hvita skepnader, som
kommit bortifrån kyrkan, sväfva öfver vattnet.
Svepta i dimmornas lätta flor stego de mot
skyn. Oroliga kunde då svanorna skria och
slå med sina stora vingar öfver vattenytan,
alldeles som de känt något underligt i luften,
och safven susade och böjde sig som till en
hälsning. Var det månne de aflidna, som
besökt jorden och vände åter till det stora
okända? Hvem vet? Det finns så mycket omkring
oss, som våra jordiska ögon ej se, våra öron
ej höra, tänkte friherrinnan.
Om kvällen, när aftonklockan klämtade och
hon slöt sina ögon under bön, kunde hon
känna som en smekning öfver pannan, som en
lätt hand öfver sin hjässa, ja hon kunde känna
en varm kyss tryckas mot hennes ögonlock
och fick då en liflig förnimmelse af, att den
älskade fanns i hennes närhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
