Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 6j
emot middagen fortfor stormens tjut och
bruset från sjön, bredande öfver bröllopsgården en
högtidlig stämning af fruktansvärdt allvar,
likasom när åskan skräller och rasar öfver ens
hufvud och man med förfäran motser, hvad nästa
ögonblick skall medföra. Man talade sparsamt
och lågmäldt.
De unga tu jämte några få af den närmaste
släkten hade anländt föregående eftermiddag.
Aftonen hade varit ansträngande för
friherrinnan. Det gällde att hålla kontenansen — icke
låta märka de iakttagelser hon gjort. Såvidt
hon i hast kunnat döma hade Josefine
förefallit vara en ytlig och bortskämd flicka,
uppsluppen och hafsig med ganska simpel
Stock-holmsjargon och till och med slangord, som
skorrade henne i öronen.
Det låg något för friherrinnan antipatiskt, ja
rent af repulsivt i Josephines sätt, och fastän
hon obestridligen var vacker, såg friherrinnan
blott det vulgära i hennes skönhet jämte
bristen på själens och hjärtats förfining i
uttrycket, mot en bakgrund af något isande kallt —
färglöst. Farhågorna, att Gösta möjligen råkat
ut för en kokett, som med sina knep och
konster fångat honom, hade icke blifvit häfda —
de stora, rullande ögonen pekade verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
