Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Från fönstret hördes ett underligt ljud —
vinden spelade in mellan de klistrade
pappersremsorna, än sakta nynnande, än gällt
skriande, än hest rosslande och stönande. Man
skulle trott det vara en kör af gamla kvinnor,
som sjöngo sorgesånger vid en graf och ville
tränga in sin klagan i ens innersta
hjärtekamrar.
»Hu, tant... så det tjuter . . . jag försäkrar,
jag blir rädd . . . jag skulle då visst inte tordas
bo här i slottet!»
Friherrinnan teg. Hon ville vända
hennes tankar åt annat håll, tog myrtenkronan och
sade: »ser du min vän, nu skola vi först passa
och se, hvar den skall fästas.»
»Det kan göra just detsamma, tant lilla . . .
myrtenkronan misskläder alltid, hvar den än
sitter . . . det blir något så toppigt och fult.»
Friherrinnan häpnade — hon hade ej hört
maken — och detta var hennes fine, ömsinte
Göstas brud! Med skälfvande händer fästade
hon kronan och slöjan. Det var med möda
hon kunde hålla tillbaka sina tårar.
Ändtligen var då bruden färdig. Hennes
farbror kom och hämtade henne, och
brudgummen förde sin mor. Trapporna voro belagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
