Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. Jl
»Det är så konstigt att vara i ett sådant här
gammalt slott,» sade Josephine.
»Det kan jag nog förstå,» svarade friherrinnan.
Josephine hade, alltsedan hon som skolflicka
läst en roman om en rik slottsherre, inom sig
närt en brinnande och okuflig önskan att en
gång få en slottsägare till man.
»Tant kan tro, att jag har pumpat Gösta på
alla spökhistorier här... det är så pikant...
det hör till,» fortsatte hon, medan hon satte
upp det stora håret.
Friherrinnan låtsade inte höra, men hjälpte
Josephine att fästa en hårnål, som inte ville
sitta. — Hur kunde man vara så renonce på
finkänslighet och takt, att man pratade hit och
dit, när man ifört sig den hvita bruddräkten
och den fina, poesifylda myrtenlukten
genomträngde hela rummet — det fattade
friherrinnan inte.
»Har tant nånsin sett några spöken . . . söta
tant, tala om, jag är så nyfiken.»
»Det öfvernaturliga gör man bäst i att inte
tala om . . . det skall man taga som det
kommer och vara viss om, att allt kommer till oss
genom Guds hand. . . med allt har han sin
mening,» svarade friherrinnan allvarligt. Hon
bemödade sig att icke låta tillrättavisande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
