Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
liga äktenskap — men ack, det var för sent —,
Gästerna voro församlade, orgeln spelade, och
prästen stod med handboken i hand!
Modershjärtat ville brista. — Hade hon bara
kunnat göra något också hon för att hindra
dem, ropa till dem: stanna, stanna! Men
hvad förmådde hon? — Herrens vägar äro
outransakliga. Ske hans vilje! —
Barmhärtige Gud, se i nåd till dem — bad hon med
slutna ögon, böjande hufvudet mot psalmboken,
som hon höll i de darrande, sammanknäppta
händerna.
Orgeln tystnade och vigseln förrättades. När
ringen sattes på brudens finger, rasslade en
vindstöt ned genom den öppna spisen och yrde
upp askan så att den for fram, långt utåt
golfvet. Man hade eldat på morgonen och i den
allmänna brådskan glömt att skjuta spjället.
Alla sågo sig förskräckta om — det började
blifva rent af ohyggligt.
Efter vigseln skulle middag intagas i
sidobyggnaden. Plankor voro utlagda hela vägen
öfver den våta gården och mattor däröfver för
att akta gästernas kläder. Folk från när och
fjärran hade samlats utanför att se på
bröllopståget och bildade häck. De hade frusit och
huttrat och väntat länge i den kalla blåsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
