Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 75
När nu brudparet trädde fram ur den stora
porten, ut på den sluttande vindbryggan och
folkmassan kände, att nu ändtligen kom lönen
för mödan — då brast ett ljungande, ihållande
»hurra» löst.
I detsamma kom en våldsam vindil och ryckte
med sig brudens tunna silkesslöja, hvirflade
och snurrade några hvarf med den och strödde
så ut den i ett vimmel af bitar, som flögo
omkring i luften högt öfver åskådarnes hufvuden.
Hit och dit foro de små trasorna, som vilsna,
lätta dun.
Det var med nätt nöd bruden hann rädda
sin krona genom att med båda händer fatta
tag i den, så häftigt och så ögonblickligt hade
slöjan ryckts upp och förts bort.
Hvem hade nånsin varit med om något så
ohyggligt, så kusligt, som att slöjan slitits från
en bruds hufvud af osynliga händer? Med
ens blef hela folkmängden stum, som hade ett
likfölje glidit förbi under klockringning af den
dånande stormen. Jublet och hälsningarna hade
tvärtystnat. Endast de grå, bladlösa träden
böjde sig mot jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
