Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Härom ville hon öfvertyga sig och gaf sin
son brefvet att läsa, besluten att utforska
honom. Länge satt han med det i ett hörn af
rummet. När han återlämnade det, var han
mycket blek och upprörd och undvek sin mors
blick.
»Gösta... skulle du vilja bekosta Sigrids
resa?» frågade hon.
»Gärna... men» —orden fastnade honom i
halsen — »låt gåfvan vara från dig,»
frampressade han tonlöst och skyndade ut ur rummet.
Friherrinnan kände sin son — hans utseende
hade varit allt utom skuldfritt.
Ingen under, att han så ofta ser olycklig
ut — han skulle med sin tåliga natur kunna
vänja sig vid umbäranden, sorger och lidanden
af alla slag, men vid saknaden efter kärlek,
aldrig, aldrig —. Den är också det enda, som
icke förbleknar med tiden, tänkte friherrinnan
och började grubbla på den gamla gåtan.
Signes likhet med Sigrid tillväxte år från år,
fastän Signe var ljuslockig, hade blå ögon och
var spädt bygd i motsats till Sigrid.
Alltifrån sin första dag hade hon varit sin
farmors och sin fars ögonsten. När hon kom
in i faderns rum, blid och vänlig, och frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
