Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
Edvard hade ärft sin mors smak för nöjen
och förströelser. Han var uppfinningsrik i
konsten att på tusen sätt tillfredsställa den. — Det
är ju också så dödligt tråkigt hemma, att man
är tvungen att söka sig nöjen utomhus —
tänkte han till sitt eget försvar. Det gällde
bara att inte bli upptäckt af pappa. Af
mamma kunde man alltid drilla sig till de nödiga
medlen — »schaber» och portnycklar!
Lika muntert och lössläppt Edvard lefde,
lika litet muntert var det för Signe. Dagarne
gingo ej mindre trögt än lektionerna i det
mörka läsrummet, där ensamheten kändes allra
mest tryckande. Lärarinnan betraktade
undervisningen som något hon fått för sina synders
skull, och detsamma gjorde Signe. Den
roligaste stunden på dagen var, när hon hörde
befrielsens timme slå och när hon fick vända
ryggen åt skolrummet.
Men när hon fyllt sjutton år och hade »gått
och läst», inträdde verkligen en förbättring. Hon
slapp ifrån guvernanten och fick i stället taga
goda lektioner i musik och diverse skolämnen
och dässutom läsa matematik för sin far.
Då blef hon med ens lärgirig, hungrande och
törstande efter kunskaper. Då var inte
historien längre bara en odräglig räcka torra årtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
