Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 89
först på honom synbart Öfverraskad. Så
började det rycka i mungiporna på honom. Man
kunde se, att det var något han bemödade sig
om att dölja — men så kom det i alla fall
fram omedelbart och osökt med ett skratt, som
rullade likt uppträdda, runda pärlor af en tråd.
»Jag väntade mig att få se en liten parfvel
på sju, åtta år, när baron skref och önskade
ett godt föredöme för sin enda unge son. ..
jag var länge tveksam, om jag skulle duga till
barnpiga... men så tänkte jag, att det skadar
väl inte att försöka...»
Edvard, liksom de öfriga, brast i skratt.
»Det gläder mig verkligen att för första
gången i mitt lif få en barnpiga, som inte ser sur
ut,» sade den unge löjtnanten och strök sina
små mustachskuggor. »Mycket välkommen!»
Han skakade hjärtligt hand med den nykomne.
Kandidaten förde genast med sig en
stämning af munterhet, bara man hörde hans
trillande skratt, som var oemotståndligt smittsamt.
Vid middagen var det ej längre tungt i
luften och ondt om samtalsämnen —
konversationen gick tvärt om lifligt. Till och med
friherrinnan rycktes med i den. Baron föreslog
en skål med några vänliga hälsningsord till
kandidaten, och denne tackade, hvarefter Ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
