Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR IOI
sin mans porträtt — ynnestbevis, som sällan
vederfors en främmande.
Kandidaten beskådade det noga och sade:
»Man kan se på detta porträtt, att baron de la
Roche måtte ha varit en god människa —.»
Friherrinnans ansikte lyste upp, ögonen blefvo
helt varma. »God, ja . . . han var god, om
någon människa kan kallas god ...»
»Vill inte farmor visa kandidaten farfars
ungdomsporträtt också?»
»Jo, gärna, om det roar —.» Med ett blygt
leende drog hon upp en stor medaljong på en
guldkedja, som hängde kring halsen innanför
klädningen, och öppnade den.
Kandidaten tog den i sin hand. Den var
glatt och alldeles varm — inneslutande en fin
miniatyrmålning, porträttet af en ung man med
fina, nobla drag, klädd i dräkt från
århundradets början.
»Var han verkligen sa vacker som detta ?»
frågade han.
o
»Åtminstone i mina ögon,» svarade
friherrinnan. En svag rodnad flög öfver hennes
kinder.
Signe satt och såg med beundran på sin
farmor och undrade, om kandidaten märkte, hur
vacker och ung hon var trots sina sjuttiofem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
