Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
år. — Aldrig var hon sötare, än när hon
talade om farfar och rodnade. Men i dag var
inte tid att höra farmor tala om den bortgångne,
om slottet skulle hinna beses innan kvällen.
Hon steg upp. »Adjö, farmor lilla . . . jag har
lofvat bli kandidatens cicerone ...»
»Adjö, mitt söta barn . . . kom snart igen!»
»I morgon kommer jag tillbaka och
masserar friherrinnan igen, om jag får,» sade
kandidaten.
»Kandidaten är välkommen, när ni har lust...
jag är tacksam både för besöket och för
hjälpen —. Se nu på slottet. . . det förtjänar att
ses ... men glöm inte utsikten öfver sjön från
riddarsalen —! De gamla minnena och
konstsakerna äro nog intressanta, men i mitt tycke
kan ingenting öfvergå naturens skönhet —.
Och Signe, du visar väl kandidaten, hvar Höögs
kyrka ligger,» tillade hon med en kyss på
fingret åt Signe, som redan stod vid dörren.
»Ja, farmor.» svarade Signe och skyndade
ut, otålig att få höra kandidatens mening om
farmor.
»Nå . . . tycker inte kandidaten, att farmor är
förtjusande?» frågade hon, innan hon hunnit
taga handen från låset.
»Jo, det var den ståtligaste gumma jag nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
