Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOÖ NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
varliga uppsyn, då hon framför herr Ulfs
ryt-tarporträtt sade: »men det är eget, det här
porträttet har aldrig suckat,» — då blef
frestelsen honom för stor igen.
»Nej, det hörs väl inte, för att hästen frustar»
sade han med ett sista försök att få Signe
öfver på den skämtsamma sidan.
Men då blef Signe ledsen och det var nästan
med gråten i halsen, hon sade »Kandidaten
skall vara snäll och inte gyckla med slottets
gamla minnen och sägner, för de äro heliga för
oss . . . lofva mig det» tillade hon med en blick
så oskyldigt bedjande, så rörande, att han kände
sig smått skamsen öfver att hafva låtsat om
sina dubier. Han hade ju synbarligen sårat
henne ända in i hjärteroten — du himmelske
fader, hur kunde han ha begått ett sådant brott
emot en så vacker flicka!
Alla hans teorier, om att kvinnans bildning
bör höjas, sviktade betänkligt i detta ögonblick.
— Hvad gör det då egentligen, om en ung
flicka är okunnig, när hon har sådana ögon
och en sådan mun — tänkte han — hon är
lika förtjusande för det! Herre Gud, kunde
inte hon i fred få tro pä riddar Ulfs suckar!
Hon var säkert god mot sina medmänniskor
ändå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
