Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR 105
nes rama, fulla allvar, eller stod hon och dref
gäck med honom?»
»Det där är visst inte vidskepelse»
svarade Signe med en viss hetta. »Det är
ingenting med trolldom och sånt där. . . det här,
det är bara en god ande, som uppenbarar sig
för oss för att varna och hjälpa oss.. .»
Nu tordes inte kandidaten skratta längre,
när han såg Signes blå ögon flamma upp
och sedan fuktas af rörelse. — Det var ju
rakt som att tala i religion med folk — då bli
de också så där!
Stillatigande gick kandidaten bredvid Signe,
som fortsatte förevisningen och hade
upplysningar att meddela om allt som fanns, vapen,
porträtt, rustningar, antikviteter och kuriosa af
alla slag. Han hörde frånvarande på. Alla
de där dyrbarheterna smälte ihop till ett intet,
förlorade allt intresse för honom vid sidan af
detta nyupptäckta, fabulösa fenomen, att
bildade människor nu för tiden verkligen kunde gå
proppade med sådana orimliga galenskaper,
sådant hejdlöst nonsens, som att riddar Ulfs
porträtt skulle sucka, när folk bär sig dumt åt
i giftasväg. Nej, det var så han knappt kunde
tro det.
När han så ånyo såg Signes troskyldiga, all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
