Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
hjärna.» Han hade på tungan att tillägga: »det
är hvad de hafva, som höra riddar Ulf sucka
eller se honom höja stafven, när de nått en
viss grad af enervering genom sitt anklagande
samvete», men han bet sig i läppen. Han
skulle inte tvista med den där späda liljan, som
såg så hypersensitiv ut. Det låg i alla fall
något så skärt, så poetiskt, så romantiskt
medel-tidsaktigt öfver henne, att det kom honom att
öfverse med den grofva okunnigheten. I
morgon skulle han ju börja sin mission som
lärare. Det skulle väl inte dröja så rasande
länge, innan han hade omvändt henne med
klara fakta.
— Naturvetenskapen lär folk samvetsgrann
pröfning, kärlek till sanning och exakta bevis.
o
Ah — det skulle bli en fröjd att fa leda en
ung människa från mörker till ljus, från
okunnighet till åtminstone en smula vetande! — Hon
såg inte dum ut alls, snarare hade hon ett
klokt och intelligent ansikte. Det skulle gå
så lätt, det kände han på sig. Konsten
var bara att gå nog försiktigt, nog
planmässigt tillväga. Han skulle börja vid början
och så skrida långsamt framåt, omutligt
af-slöjande vetenskapens nakna sanningar,
obönhörligt bindande med ovedersägliga, solkara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
