Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 113
dem, den nämligen, att de höllos vid lif, att
de fingo mat till förlängande af sina kval.
Kandidaten blef så beklämd, så plågad både
af den fuktiga, osunda mögellukten, det envisa
mörkret och den lifliga föreställning dessa
fängelsehålor framkallade om de gräsliga lidanden
här utstatts, att han måste be Signe att få gå
upp igen. Han stod ej ut längre, han mådde
illa vid blotta tanken på dessa arma,
inspärrade och hopplösa offer. När de kommo upp
var han alldeles grönblek.
»Men hur kommer det sig, att ni tror mer på
fängelseberättelserna än på de andra?» frågade
Signe. »Det finns ingen nu lefvande, som minns
några fångar här.. . men många som hört
riddar Ulf sucka och ännu fler, som sett hvita
hucklan...»
»Ack fröken... fängelserna tala själfva ett
otvetydigt språk... de lämna intet rum för
tvifvel... vore jag instängd där några timmar
och tänkte på allt det där eländet, kan det nog
hända, att jag skulle höra både suckar och
skrammel af bojor och hvad som helst... jag
skulle med andra ord känna mina nerver så
öfverspända, att jag fick hallucinationer.»
»Hvad är hallucinationer?» frågade Signe.
»Det är syner och ljud, skapade i vår egen
Märta Bolie. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
