Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
såg sig omkring. Sjön var stilla och blank
som en spegel, återgifvande den upp och
nedvända bilden af den mörka parken, som
kantade stranden. Trädens toppar syntes med
skarpa konturer, klara och tydliga i vattnet som
en taggig spets. En och annan gädda hördes
slå; trollsländor kommo farande med ett
vresigt mummel och voro lika hastigt borta igen,
eljes var allt tyst.
»Sjung litet nu,» sade han till Signe.
Hon sjöng genast med sin klara röst enkelt
och okonstladt »Du gamla, du friska, du
fjäll-höga nord.»
»Hörde ni ekot?» sade han.
»Nej.. . jag tänkte inte på det.»
»Jag tyckte nästan, jag hörde de fyra
sista stafvelserna dö i norden.»
»Signe» ropade hon för att försöka ekot,
»Signe» svarade det, och hon skrattade och
fick tillbaka ett litet gnäggande skratt, som kom
dem båda att skratta ännu mer.
»Calle» ropade kandidaten, och ett hårdt
groft »Calle» kom tillbaka.
»Ni skulle inte låta någon människa säga
Calle till Kr... Charlie skulle ni kalla Er».
Och sä ropade hon »Charlie,» och ett mycket
svagt »Charlie» hördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
