Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 121
taflan. Förut, innan kandidaten kom, måste
hon på förhand tillsäga en af drängarne att på
bestämdt klockslag ro ut, men det blef så
prosaiskt, att hon förlorade hågen.
Nu däremot hade hon fått dubbelt nöje af
sitt tidsfördrif, sedan kandidaten intresserade
sig för hennes målningar och gärna talade om
dem. Ingen hade förr tagit ringaste notis om
dem. Edvard kinkade på terpentinlukten och
kunde inte begripa, hvad det var för roligt att
kludda och måla, när det inte var till någon
nytta alls, och hennes man hade alltid
iakttagit den mest reserverade tystnad angående
hennes konstprodukter.
Upplifvad af kandidatens uppmuntrande
förslag, svarade hon: » Det vill jag visst... det var
bra ni påminde mig. »Signe» — ropade hon
»kom fort och sitt i båten!»
Hon hämtade i hast sitt skrin. Kandidaten
bar staffliet, tog äfven skrinet och de skyndade
alla tre ned till stranden.
Kandidaten rodde ut med Signe ett stycke
på sjön och ropade i land: »Ar det bra nu?»
»Nej, mer åt vänster» skrek friherrinnan
och gestikulerade med sin venstra arm.
Slutligen fann han den punkt och det läge
hon önskade. Då hvilade han på årorna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
