Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
rid, Sigrid, jag tänker på dig.» Men ingen
förstod hvad han talat; själf sökte han inbilla
sig, att det var bara musik, bara fantasier på
piano, bara litet hvila — en stunds rekreerande
njutning långt borta i drömmens rike —.
Alla, som hört baron Gösta de la Roche,
talade om, att han spelade så ovanligt vackert
och så egendomligt, men ingen visste, att det
egendomliga i hans musik låg däri, att han
skildrade sitt hjärtas korta saga i sin känslas
alla nyanser, i sin fantasis rikaste form —.
Kandidaten förstod sig egentligen inte på
annan musik än »Björneborgarnes marsch» eller
»Sjung om studentens lyckliga dar.» Något
i den genren skulle det åtminstone vara för att
skänka honom fullt välbehag, men han tyckte
i alla fall, att det »lät rysligt vackert», när
baron spelade. Och som han visste, att det var
Signes förnämsta njutning att höra fadern, blef
han glad, så fort det första anslaget klingade.
Han kunde springa långt ut i parken för att
ropa hem henne, om hon var ute.
»Tycker ni inte det är, som om ni vore i
himlen, när ni hör pappa spela?» frågade hon
honom.
Han skrattade och sade: »Det är rasande svårt
att föreställa sig hur det är där, men nog är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
