Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 133
»Se där går hon ju och öfvar sig,» sade han,
när de kommo ut på gården.
De började spela.
Signe var klädd i en ljusröd sommarklädning
som satt löst och var tämligen urringad rundt
om halsen. Man såg halsgropen och den mjuka
fint böjda nacken, ofvanför hvilken det ljusa,
på en gång glänsande och urriga håret lekte i en
mängd krusor och skiftningar. Hon gick utan
hatt på den skuggiga planen.
»Nej, men så du slår», röt Edvard, »rätt i
gapet på Signe!»
»Ja, det var illa slaget, det medger jag,»
svarade kandidaten och rodnade. Han hade
råkat att se på Signe i stället för på klotet.
Signe rodnade äfven hon och mattade noga,
hur hon bäst skulle begagna sig af kandidatens
olyckliga läge, men så slant klubban, och han
fick i stället god hjälp till alla tres förnöjelse.
Efter första partiet voro Edvards krafter
uttömda. »Det är ju så hett, så man kan
för-smäkta. . . kvaft och otäckt. .. jag går in och
lägger mig på soffan i biljardsalen . . . väck mig,
när det ringer till middagen!» Med släpande
steg masade han i väg.
»Snart är det slut på den här trefliga som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
