Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
maren,» sade kandidaten, »jag fick bref i dag
om att jag mäste resa om en vecka.»
Signe rodnade. »Kan ni inte stanna längre?»
frågade hon blygt.
»Nej, tyvärr. . . det är omöjligt.»
»Det blir bra tomt. .. efter läsningen», sade
hon långsamt och satte sig på bänken,
lämnande spelet.
»Ja,» sade han kort och stödde sig mot
klubban, som han vred mot marken.
»Men ni kommer ju ofta till oss i vinter?»
»Så ofta jag får,» svarade han. Han hade
med ens blifvit ordknapp och allvarsam.
»Jag får inte läsa för er i vinter, har pappa
sagt. . . jag hinner inte med mer än musiken
och litet språk . . . och så sällskapslifvet förstås.»
»Jaså».
»Kommer ni inte hit nästa sommar?»
»Nej, då kan jag inte.»
»Men nog skulle jag bra väl behöfva en
riktig repetitionskurs?»
»Det finns nog många, som kunna ge er den.»
Signe blef blodröd; tårarne voro nära att
stiga henne i ögonen. »Kan ni inte lofva mig
att hälsa på oss en vecka åtminstone . . . aldrig
ha vi haft en så glad och rolig tid här förr . . .
och mamma har blifvit så rask och duktig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
