Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 135
lofva mig det», sade hon och räckte fram sin
hand mot honom.
»Det lofvar j’ag,» sade han och tryckte
hennes lilla hand, som dröjde ett ögonblick längre
än den behöft i hans.
»Tack,» sade hon.
Kandidaten hade blifvit blek, ögonen hade
mörknat och fått ett djupt, nästan bekymradt
uttryck, som var främmande för hans eljes så
entonigt glädtiga, sorglösa ansikte.
Han vände sig halft ifrån Signe. Hon såg,
att hans bröst höjdes och sänktes hastigare än
vanligt. Hon ville säga honom ett riktigt
vänligt ord, letade och letade, men fann intet, steg
i stället upp för att gå.
Han böjde sig ned och plockade några
prästkragar i gräskanten, som han räckte henne.
Hon stack dem i bröstet. Under tystnad
gingo de tillbaka till byggningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
